Jag hoppas det är sviterna efter infektionen och influensan som gör att jag fortfarande känner mej ständigt trött och negativ. Vill inget hellre än att känna mej frisk och orka allt som jag så gärna vill och måste få gjort! Jag brukar inte bete mej som en pessimist (det lämnar jag åt farsan   ) och det är grymt irriterande att inte riktigt känna sej som sej själv... Hmm hur snurrigt lät inte det då??

Jag tycker faktiskt att jag är rätt bra på att se framåt och fokusera på sånt som jag själv kan påverka och skita i att gnälla på allt som man ändå inte kan göra något åt. MEN nu känns det som minsta lilla motgång blir som att ta sej över Mounteverst, varför?