Onyttigaste kvällsmaten, glass. Men vad gör man när man har så ont i halsen att man inte vet vart man ska ta vägen? Imon är det jag som jagar läkaren igen!

Jag hade inte tänkt titta, brukar inte göra det.

Men kunde ändå inte låta bli att titta på dom sista minutrarna i Bonde söker fru..... Ojojoj vad mycket minnen det är som kommer fram! Tänk att det redan gått fem år sen jag själv satt i den där stolen med mina utvalda killar...

Kommer ihåg än idag hur vansinnigt nervös jag var! Herregud! Mina ben skakade som ett gammalt skellett utanför dörren när vi bönder för första gången skulle se våra brevskrivare. Jag ville verkligen inget hellre än att springa därifrån. Tänk er själva att komma in i ett stort rum med 40 (säkert minst lika nervösa) brevskrivare. OJOJOJ! Visste inte vart man skulle titta eller vad man skulle säga och Linda bara stod där coollugn och proffsig. Att man bara utsatte sej själv för allt det där.

Men jag vill inte ha det ogjort, inte för nåt i världen. Ett äventyr utan dess like! Men allt har ju en baksida och det är verkligen inte bara guld och gröna skogar att vara "känd". Minns fortfarande ångesten över alla gånger man vaknat av hemtelefonen som börjat ringa oavbrutet mitt i nätterna, 40-50signaler va inget ovanligt. Det tog mej säkert fyra månader efter att sista programmet visats i TV innan jag vågade stoppa i telefonjacket igen, och det händer faktiskt fortfarande nån gång ibland att det fortfarande ringer mitt i nätterna.

Sjukaste, roligaste och galnaste sommaren i mitt liv. En miljon erfarenheter rikare och underbara människor man aldrig skulle lärt känna annars. Visst, jag fann inte kärleken och jag lever fortfarande ensam men vad gör det när man funnit vänner för livet?

Då så, redan ny vecka och redan tisdagkväll. Inte klokt. Idag har jag kommit igång och börjat jobba igen. Va helt slut i söndagskväll så fick en dag ledigt igår och sov, sov och sov! Halsen och bihålorna fortsätter att krångla, åh vad jag vill bli frisk!! Ringde önh-mottagningen på KSS idag och frågade varför de inte händer nåt. Över en månad sen förra besöket och inte ett ord om hur dom ska gå vidare... Bara att vänta var svaret. Suck!

Idag har vi hämtat hem sinkor och kvigor som ska kalva från betena. Skönt o ha dom lite närmare sej. Så fort service nissarna får iordning utgödslingen i gamla lagårn (som dom haft över en månad på sej att fixa, grr!) så ska dom få komma in. Fick lovat idag att dom skulle komma imon. Bäst för dom de!

Lilla Tilda önskar nog hon var en kalv ibland :)

Är ju så gott med mjölk!!

Eller så skulle man kanske vara ko?