Man blir lika glad varje dag när kvigorna kommer galopperande från alla håll när man hälsar på dom ute på betet :) tänk om dom visste hur värdefulla dom är för landskapet dom betar i och hur värdefulla dom är för mej! Utan dom har jag ingen framtid.... <3

Mycket har hänt under de tysta veckorna här...och kan ni gissa? Jag har haft två dagars semester!!! De ni! :) Två helt underbara dagar! Blir fortfarande så här snart tre veckor senare alldeles fånigt glad. :)

Dagarna spenderades i Halland hos mina underbara vänner där och vilken toppenhelg vi hade! Underbart väder och massa härliga upptåg! Jag har nu provat på golf för första gången och jisses vad svårt det va! Men vi hade verkligen en oförglömlig kväll där ute på banan och så känns det ju lite extra roligt att kunna retas med pappa som aldrig har provat på golf tidigare ;)

Av minen att döma förstår ni nog att det krävs ytterligare några sekels träning för att en karriär ska vara nåt att tänka på ;)

Har redan lovat mej själv att det kommer blir fyllapåmedmassaenergibesök i Halland för min del!

Eftersom jag har extra hjälp i gropen ikväll passar jag på att kolla upp celltalen hos några kor... skrållan hjälper också till på sitt sätt :)

Tummen upp för bra praktikanter!!

Som alltid måste jag ursäkta den dåliga uppdateringen, känslan för att blogga har varit helt obefintlig ett tag... Har haft några tunga stunder här på gården och det har krävt all min tid och ork. Dessutom så vill jag inte att skrivandet ska bli något tvång utan att det ska komma naturligt. Det är ju verkligheten jag vill visa och inte uppdiktade inlägg.

Som sagt några tunga stunder har det varit. Har fått avliva tre kor de senaste veckorna av olika anledningar... Den första var en dotter till min gammelko (som för övrigt också fått göra sin sista resa dock till slakteriet men det är en annan historia) som fick kalvningsförlamning men den redde hon ut. Vad jag inte hade räknat med var att hon skulle snubbla på utgödslingen och fläka sej. Efter att lyft henne och hjälpt henne i flera dar fick jag till slut inse att det inte längre fanns något val. Jag såg på blicken att hon till slut gav upp och då finns det bara en sak att göra... :(

Ko nr 2 blev i vintras stångad av en annan ko i ena låret som svullnade upp och klämde nerverna till benet. Har haft henne på "rehab" hela vintern men svullnaden vill inte lägga sej och vi har verkligen provat med allt! Men att ha en ko som inte kan stå ordentligt på sitt ena bakben och dessutom tappat allt sitt hull är bara synd om djuret och eftersom inte sådanna djur får skickas till slakt så fanns det heller här inga andra alternativ... :(

Ko nr 3 blev i förra veckan opererad för högersidig löpmagesförskjutning. Första gången på mina 7år som mjölkbonde jag är med om detta. Prognosen var väl sisådär eftersom vi under operationen fick tömma löpmagen på ca 35liter vätska för att överhuvudtaget kunna få tillbaks den på "rätt" plats. För övrigt gick operationen bra och jag hoppades verkligen att kossan skulle repa sej. Hon både drack och pillade i sitt hö någon dag efter operationen därför kändes det för jävligt att hitta henne död i sin box i helgen... :(

Jag måste vara Sveriges sämsta bonde just nu... :(

Det här är verkligen baksidan av mitt livsval... att behöva fatta jobbiga beslut om avlivning. Jag hatar det verkligen! Men det är också mitt ansvar att djuren har det bra här och inget djur ska NÅGONSIN BEHÖVA LIDA FÖR ATT JAG INTE KLARAR AV ATT TA DE SVÅRA BESLUTEN!!  Ni som känner mej vet att djuren är mitt allt! Dom har alltid kommit och kommer alltid komma i första rummet. Finns inget viktigare än dom! Man brottas nästan varje dag som lantbrukare med svåra beslut, man gör det man tycker och tror är rätt men allting är ju alltid lättare med facit i hand eller hur?

Jag försöker att inte lägga för mycket kraft vid det som har varit, jag försöker lära mej något utav det och hoppas att den erfarenheten det ger mej hjälper mej att i framtiden fatta bättre och säkrare beslut....

Som ni också märker är inte det här inlägget lösenordskyddat, jag kan inte gömma mej i all evighet, det är dax att jag tar tillbaks en del av det som jag förlorat... med erat stöd (förhoppningsvis?!) hoppas jag att jag lyckas!! :) 

På återseende!

/H