Direktlänk till inlägg 13 oktober 2014
Vilse,
jag tittar mej omkring men allting känns så obekant
är det bra eller dåligt?
Jag försöker känna men det känns bara tomt,
tomt inombords...
Som att brytaren står på off.
Jag tänker att nu får det nog vara nog
jag orkar liksom inte mer.
Det är dags att vakna,
aktivera det som varit avstängt så länge,
dags att leva, känna och njuta.
Jag tittar mej omkring igen,
med nya ögon.
Och då ser jag, känner jag.
Solen
Vinden
Dofterna
Stigen,
stigen som leder framåt.
Stigen lockar mej, väcker mej.
Det är dags att gå.
Jag tittat ner på mina fötter.
Jag har stått här alldeles för länge ,
det är för upptrampat.
Med nyvunna krafter provar jag,
ett steg fram, två steg fram.
Gruset knastrar under mina fötter,
det känns skönt, tryggt på nåt sätt.
Jag ler,
kan inte sluta!
Är det nu det händer?
Stigen,
den har jag aldrig gått på tidigare.
Men ändå vet jag att den är rätt.
Det är dit jag ska!
Jag känner det i hela kroppen,
jag läker. Äntligen.
Känslan är lycka, lättnad och befriande.
Stigen,
den tänker jag följa vart den än leder mej.
Jag är redo,
så redo man kan bli.
Jag kommer klara det,
jag vet att jag kommer klara det!
Min vandring börjar nu, följer ni med??
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 |
5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 |
12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 |
17 |
18 | 19 |
|||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 |
26 | |||
27 | 28 | 29 |
30 |
31 | |||||
|